You drive me wild
Fyfan.. jag mår piss. Vet inte varför men har bara sjukt mycket ångest och känner mig deprimerad och helt borta. Lite som en zombie. Allting känns overkligt och skrämmande och kan inte riktigt tänka klart..
Vaknade igår av värsta paniken! För somnade typ halv 9 när jag och larissa kollade på film och så vaknade jag igen efter en timme och frågade larissa vad klockan var och hon svarade halv 10. Och trodde jag hade sovit fram till nästa morgon så tänkte: "Äsh jag sover en stund till för orkar inte gå upp halv 10 på morgonen." Så somnade jag om och vaknade ytterligare en timme senare och märker att det är mörkt ute, så får värsta paniken och kollar vad klockan är, så står det 22:20! Så får världens panik och tror att jag har sovit i över ett dygn, alltså fram till nästa kväll. Så började larissa skratta och sa att jag bara sovit i typ 2 timmar. Men allting var helt jävla förvirrande och hade helt sjuka drömmar så kände mig helt hög. Och allting var overkligt och det bara tryckte i huvudet.
Sen var jag ändå vaken till 6 på morgonen när larissa sov..
Och idag känner jag mig bara sjukt deprimerad. Känner mig värdelös, orkeslös, oälskad, ensam, äcklig, ful, dryg och bara rent ut sagt som en idiot. Har sumpat det igen. Det där med kärleken alltså. Fattar inte hur jag lyckas. Känns som att ingen nånsin kommer vilja ha mig. Jo såna där äckel som försöker våldta mig. Men ingen som jag vill ha. Vet liksom inte hur jag ska hantera allting, känns som jag bara leker runt för att inte bli sårad själv..
Hatar när man bara vill gråta ut i nåns famn och berätta allting och så finns det ingen där för en.. Visst , har mina vänner och min familj som bryr sig. men det finns ingen som skulle förstå.
Jag låter som en liten 13 åring som sitter och tycker synd om sig själv. Fast joo, lite så är det väl. Men vet bara inte vad jag ska göra för att bli av med alla känslor. Kärlek, ångest, ilska, besvikelse, lycka, sorg, förlust, sårad, skam, skuld, frustration, ånger, längtan, hoppfull, maktlöshet, svartsjuka, värdelöshet, avundsjuka, ensamhet, rastlöshet och bara känslan av att inte vara värd nånting.
Har försökt dränka känslorna med alkohol, har försökt prata om det, har skrivit av mig, har försökt ignorera det har försökt.. jaa allt! Men det kommer ändå alltid tillbaka. Alla känslor finns kvar. Ush, vet bara inte vad jag ska göra. Om bara vissa små små saker kunde varit enklare eller som jag ville så skulle jag kunna ta allt det andra. Men ingenting går som jag vill just nu. Hoppas bara på att saker blir bättre. Visst mycket har blivit bättre också. Men tror att mycket sitter i mig själv.
Ska försöka leva efter ordspråket "deal with it". Kan bara vara kvar i känslan och föröka göra det bästa utav det för att lösa problemen. Jag är stark och ska klara det här! Jag ska få den jag vill och bli fri från depressionen.
Imorgon är en ny dag och ska med Malin till stockholm för att köpa lite "stuff" till Sweden Rock som jag åker till på onsdag! :)
Nu ska jag försöka bli gladare genom att lyssna på underbar musik och äta jordgubbar och grädde. Den här låten beskriver EXAKT det jag känner för en viss prins just nu:
