Just like me
Hittade det här inlägget på nåt forum, skulle kunna vara jag som skrivit det.. Är i alla fall inte ensam om att känna så här.
Jag kan inte ens räkna upp hur många läkarbesök jag har varit på den senaste månaden, har seriöst tappat räkningen. Både specialister, jour, akuten och vårdcentralen. Man hittar inget fel på mig, men minsta lilla sak i min kropp är ett hot för mig. Jag känner att varje lilla sår, minsta lilla pricksår i munnen främst är ett hot. Varje smärta är ett hot. Igår var jag på sammanlagt 4 stycken läkarbesök. Hade tid på VC och min läkare ville remittera mig akut till psykakuten, men jag ville fastställa att inget var fel på min tunga först, då den gjorde lite ont. Jag fick honom att skicka remiss till Öron-näsa-hals-specialist istället som sjjälvklart inte hittade något fel. Sen kommer självklart nya fel och det blev akuten på kvällen. Jag får till o med ljuga o överdriva om smärtor för att kunna gå till akuten bara för att kunna fastställa att inget är fel. Får så dåligt samvete för det också men jag vet ärligt talat inte längre. Ingen läkare har hittils lyckats lugna mig till 100% ... Har tagit en del blodprov och sånt både på VC och akuten, inget fel. Men jag hittar hela tiden nytt, ställer mina egna diagnoser, Google och sökandet efter sjukdomar och symtom där är min värsta fiende , jag mår illa av det. Jag har ont i leder lite varstans kommer värken, ont i nacken , rör på mig för lite pga ångesten , ingen lust att göra någonting... Känner mig inte utvilad då jag vaknar, somnar med oro varje gång, drömmer mardrömmar. Jag lider verkligen av svår hypokondri hela tiden, jag orkar inte mer, letar hela tiden efter fel på min kropp.
Nu ska jag och Taylor momsen ut på en morgoncigg.
Jag kan inte ens räkna upp hur många läkarbesök jag har varit på den senaste månaden, har seriöst tappat räkningen. Både specialister, jour, akuten och vårdcentralen. Man hittar inget fel på mig, men minsta lilla sak i min kropp är ett hot för mig. Jag känner att varje lilla sår, minsta lilla pricksår i munnen främst är ett hot. Varje smärta är ett hot. Igår var jag på sammanlagt 4 stycken läkarbesök. Hade tid på VC och min läkare ville remittera mig akut till psykakuten, men jag ville fastställa att inget var fel på min tunga först, då den gjorde lite ont. Jag fick honom att skicka remiss till Öron-näsa-hals-specialist istället som sjjälvklart inte hittade något fel. Sen kommer självklart nya fel och det blev akuten på kvällen. Jag får till o med ljuga o överdriva om smärtor för att kunna gå till akuten bara för att kunna fastställa att inget är fel. Får så dåligt samvete för det också men jag vet ärligt talat inte längre. Ingen läkare har hittils lyckats lugna mig till 100% ... Har tagit en del blodprov och sånt både på VC och akuten, inget fel. Men jag hittar hela tiden nytt, ställer mina egna diagnoser, Google och sökandet efter sjukdomar och symtom där är min värsta fiende , jag mår illa av det. Jag har ont i leder lite varstans kommer värken, ont i nacken , rör på mig för lite pga ångesten , ingen lust att göra någonting... Känner mig inte utvilad då jag vaknar, somnar med oro varje gång, drömmer mardrömmar. Jag lider verkligen av svår hypokondri hela tiden, jag orkar inte mer, letar hela tiden efter fel på min kropp.
Nu ska jag och Taylor momsen ut på en morgoncigg.
Zombie
Panik.
Hatar att må såhär.
Känner av det i hela kroppen.
Känns som om jag har gift i alla blodådror för det känns som om det fräter.
Är svag, mår illa, svårt att andas, yr och sprängande huvudvärk. Allting känns som en dröm.
Inbillar mig det värsta, som vanligt. Har inte kunnat slappna av på flera veckor. Går och spänner varenda muskel, biter ihop käkarna och vaknar av onda käkar och sönderbiten tunga. Har ständigt ont i kroppen och blir sjukt utmattad av det.
Känner mig som en zombie. Allt är som en dimma.
Och har ingen ork till nåt. Bara sover hela dagarna.
Känner mig nästan sjuk. Mår ständigt dåligt.
Vill kämpa mig ur det här.
Ta tag i mig själv.
Söka jobb, flytta.
Måste hitta mitt nya jag.
